ThinkstockPhotos-117330798 (kopia)

Thinkstock (featured image)

Almedalsveckan – en unik företeelse

Ledaren Från ett spontant möte på ett lastbilsflak år 1968 till dagens internationellt sett unika företeelse, där politiker, organisationer, journalister, näringsliv och helt vanliga människor blandas är steget långt, i detta fall 47 år av målmedvetet arbete.

monopaul

Pål Johansson

En vecka efter midsommar samlas återigen stora delar av det besluts- fattande Sverige tillsammans med lobbyister, media, opinionsbildare, intresserade åhörare, internationell publik och vanliga semesterfirare för en vecka tillsammans i, för mig, Sveriges finaste stad, Visby.

Detta i en tid när ledigheten hägrar, när lockelsen till stranden, stugan, segelbåten eller lugnet borde vara som starkast, så lyckas ändå Almedalsveckan som fenomen att attrahera alla dessa människor till ytterligare en arbetsvecka innan det stämplas ut för semester.

Vad är det som gör detta möjligt? För mig som medarrangör till veckan är svaret givet. Almedalens styrka är öppenheten, flexibiliteten, den välkomnade atmosfären och att alla som vill medverka bereds utrymme, en Almedalsanda helt enkelt.

En anda vi alla som älskar denna vecka tillsammans måste vårda – utan den andan ingen Almedalsvecka.

Förutom de seminarier, mingel, debatter och pressträffar som sker inom det officiella programmet så är veckans kanske största styrka alla de otaliga spontana träffarna som sker. Nya kontakter knyts, nätverk vårdas och nya konstellationer bildas.

Detta är för mig den viktigaste delen av Almedalsveckan, de spontana mötena mellan människor från olika områden, yrken och roller. Där människor möts skapas förtroende, förståelse och även en respekt för varandras olika åsikter.

Almedalen präglas av öppenhet, alla skall känna sig välkomna, alla skall känna sig respekterade och alla har rätt att föra fram sin åsikt.

Veckans styrka ligger också i att exempelvis Biodlarnas förening faktiskt kan sätta upp sitt väsentligt mindre tält bredvid giganter som TV4 och känna att de ändå har en given plats för sitt deltagande i veckan och att veckan ger dem något tillbaka i form av media, nya kontakter och spridande av sitt budskap.

Almedalsveckan har inte alltid varit en självklarhet, de 47 åren som avlöpt sedan starten har inte varit spikraka år av utveckling mot hur den vecka vi känner till idag ser ut. Veckan har varit både hotad och ifrågasatt. Sommaren efter det tragiska mordet på vår dåvarande statsminister, Olof Palme, var veckan nära att läggas ned.

Almedalsveckan har också anklagats för att vara en plats för inbördes beundran där normala spelregler mellan beslutsfattare, deras granskare och de som påverkar besluten sätts ur spel.

Därför är det viktigt att veckan fortsätter att vara öppen för alla, att alla bereds möjlighet att medverka, att ”vanliga människor” fortsätter att besöka veckan i den utsträckning som nu är fallet.

Som ordförande i huvudarrangörsgruppen förundras jag, och gläds, varje år över det samförstånd och vilja till samarbete som råder mellan de olika politiska partierna. Arbetet med nästkommande Almedalsvecka påbörjas när tälten packas ner efter denna vecka. Ett arbete som fortsätter hela vägen fram till nästkommande vecka och leds av de politiska partiernas representanter på Gotland.

Det gör mig i själen lycklig att detta samarbete präglas av en enda önskan och vilja, att fortsätta att vårda och utveckla Almedalsveckan som fenomen. I det arbetet behöver vi Din hjälp, Du är Almedalen! Välkommen till Almedalen 2015.