Katarina Johansson, ordförande Nätverket mot cancer

”Det gäller att hitta ett sätt som fungerar för individen”

Vård Nära 30 seminarier under Almedalsveckan berör på något sätt cancer. Bland annat diskuteras frågor som hur vården ska blir mer jämlik och vilka cancerpatienter som ska testas. Cancer är utan tvekan en av våra största frågor när det kommer till den svenska folkhälsan. Men leder allt prat någon vart? Nätverket mot cancer krävde diagnostiska centers i ett upprop i Almedalen år 2011. – Det första centret öppnade vid medicinkliniken på Centralsjukhuset i Kristianstad i oktober året efter, berättar Katarina Johansson, ordförande i nätverket.

Johan Umenius

Johan Umenius

Var tionde minut får en person cancer i Sverige, totalt rör det sig om drygt 60 000 människor per år. Den positiva nyheten är att tio år efter diagnosen fastställts lever 65 procent av alla cancer­patienter – ett resultat av tidig diagnostik och förbättrade läkemedel och behandlingsmetoder. Men det innebär även att allt fler lever med kronis­k cancer, en sjukdom som kräver ett långvarigt och professionellt stöd till både patienter och deras anhöriga.

– En god rehabilitering börjar redan vid första besöket i primärvården, när läkaren misstänker att det är cancer och skriver remiss till sjukhuset. Det är då som oron över en eventuell cancersjukdom, och hur den ska behandlas, uppstår för första gången, förklarar Katarina Johansson.

En av Nätverket mot cancers hjärtefrågor har länge varit att införa diagnostiska centers dit allmänläkarna kan skicka patienter för en snabb och professionell utredning. Hittills finns fyra diagnostiska centers i Sverige; i Kristianstad, Helsingborg, Malmö och Södertälje. Målet är att cancer ska kunna upptäckas tidigt och i ett första skede behandlas som vilken annan akutsjukdom som helst.

– Läkarna brukar kunna ställa en diagnos och behandla direkt när det gäller exempelvis blodcancer, men det finns andra cancerformer som är mer förrädiska, bland annat cancer i äggstockar och bukspottkörtel. Symtomen är mycket diffusa och först när förloppet är framskridet har man upptäckt sjukdomen.

Hela kedjan måste fungera

I år arrangerar nätverket seminariet ”Hållbar utveckling av cancervården” tillsammans med Läkarförbundet, Vårdförbundet, Fysioterapueterna och SWEDPOS. Seminariet tar upp frågor som hur cancervården ska se ut år 2030 och vad som behöver göras, förändras, för att minska insjuknande i cancer.

Nätverket mot cancer anser att det borde införas cancercertifierade vårdcentraler med specialistutbilda­d personal som dygnet runt står beredd att ta hand om patienter med diagnosen kronisk cancersjukdom.

– De nya uppehållande läkemedlen gör att man kan leva länge med sin sjukdom, men samtidigt kan de ge biverkningar som man behöver hjälp att hantera. Patienten har ofta ett nedsatt immunförsvar som kan ge infektioner eller en ny smärta som behöver utredas. Då är det inte så bra att hamna på en vanlig vårdcentral eller akutmottagning där smittorisken är hög och läkarna saknar specialist­kunskapen som behövs, förklarar Katarina Johansson.

Önskvärt vore att koppla ihop hela kedjan med närsjukvård, högspecialiserad vård och kommunens insatser, i stället för att patienten slussas ut och in mellan olika instanser.

– Hela kedjan måste fungera, det är olika öar som behöver kopplas ihop. När man väl har kommit rätt inom sjukvården fungerar det ofta perfekt och vårdpersonalen är i regel helt underbar, men vägen dit behöver bli mycket kortare, säger Katarina Johansson.

Hon berättar vidare att det finns nationella vårdprogram som Nätverket mot cancer har varit med om att utarbeta, problemet är att de inte är tvingande.

Det finns även riktlinjer för att korta väntetiden vid välgrundad misstanke om cancer, utredning och behandlingsstart och för att minska de regionala skillnaderna i cancervården.

Vill inför flexsjukskrivning

Huruvida patienter kan behålla en hög livskvalitet under cancerresan är individuellt. För de flesta i arbetsför ålder handlar det framförallt om att kunna fortsätta arbeta.

– En del behandlingar ges exempelvis var tredje vecka, och då kanske man klarar av att gå till arbetet under de övriga två veckorna. Det gäller att hitta ett sätt som fungerar för individen, därför vill vi också att flexsjukskrivning införs. Men i ett fullgott liv med kronisk cancer ingår också så mycket annat, som att följa med barnen till och från dagis och umgås med dem, träna på gymmet, eller gå ut och promenera med hunden, avslutar Katarina Johansson.