Trådlös fiber kan vara ett alternativ till att snabba på bredbandsutbyggnaden på gles- och landsbygden.

”Vi måste överbrygga Sveriges digitala klyftor”

Kommunikation Den digitala välfärden spås bli en het potatis under Almedalsveckan. En fråga som ryms inom digitaliseringen är markbunden fiber. Då det övergripande ansvaret för bredbandsinfrastrukturen ligger på respektive kommun, medför det stora skillnader för landets medborgare och vårt moderna välfärdssamhälle.

annikawihlborg

Annika Wihlborg

Politiker och andra beslutsfattare har länge haft siktet inställt på att förse merparten av den svenska befolkningen med markbunden fiber, men för att fibertillgången ska kunna säkras i glesbygd och andra områden utanför tätorterna krävs innovativa lösningar. För även om regeringen har genomfört en mångmiljardsatsning för att förse landsbygden med bredband så är avstånden ofta långa och kostnaderna höga.

Tony Petersson är ordförande i föreningen Svenska trådlösa fiberleverantörer och enligt honom så riskerar den digitala klyfta som redan existerar mellan stad och landsbygd att fördjupas, om inte Sverige lyckas nå bredbandsmålet innan år 2020. För att uppnå regeringens mål, att 90 procent av de svenska hushållen och företagen ska ha tillgång till en uppkopplingshastighet på minst 100 Mbit per sekund, så är enbart nedgrävd fiber inte ett realistiskt alternativ.

Det kan vara nödvändigt att sänka kravet till 50 Mbit per sekund

– I dagsläget har 66 procent av de svenska hushållen och företagen tillgång till uppkopplingshastigheter på minst 100 Mbit per sekund. Skillnaderna mellan de som har tillgång till en tillräckligt stabil och kapacitetsstark uppkoppling för att kunna arbeta, studera, ta del av samhällets digitala tjänster och mycket annat som hör till vårt digitala samhälle, riskerar att växa. Tillgången på bredband varierar både inom och mellan olika kommuner.

– För att människor som valt att bo på landsbygden inte ska uteslutas från Sveriges snabba digitaliseringsutveckling, så är det viktigt att regeringen analyserar de alternativa bredbandstekniker som kan vara attraktiva områden, där nedgrävd fiber är ett realistiskt eller ekonomiskt genomförbart alternativ. Det kan vara nödvändigt att sänka kravet till 50 Mbit per sekund, en uppkopplingshastighet fullt tillräcklig för att merparten av de svenska hushållen fullt ut ska kunna ta del av digitaliseringens möjligheter, fortsätter Tony Petersson

Komplement till markförlagd fiber

Genom att komplettera nedgrävd fiber med den nya generationens trådlösa mikrovågslänk så skulle landsbygden kunna digitaliseras på ett snabbare, säkrare och mer kostnadseffektivt sätt. Trådlös fiber är en beprövad teknik som har utvecklats kraftig avseende kapacitet under de senaste åren. Signalerna går i ljusets hastighet och är stabil oavsett omständigheter och kommuner, företag och hushåll kan få tillgång till ett snabbt och driftsäkert bredband. Trådlösa fibertekniker erbjuder dessutom en uppkopplingskapacitet som är fullt jämförbar med markfiber och är mindre kostsamt att installera.

– Det är dock viktigt att man i första hand betraktar de alternativa teknikerna som komplement till markförlagd fiber, som är och bör förbli förstahandsalternativet i de områden där det är geografiskt och ekonomiskt genomförbart. Men i skärgårdsmiljö, fjällmiljö och i stora delar av glesbygden krävs att vi överväger andra lösningar. Glädjande nog så har utvecklingen av mikrovågslänk gått snabbt på senare år, vilket bland annat medför att tekniken blivit effektivare och gått ner i pris. Det innebär i sin tur att den här typen av bredbandstekniker numera är tillgängliga för betydligt fler, säger Tony Petersson.

I skärgårdsmiljö, fjällmiljö och i stora delar av glesbygden krävs att vi överväger andra lösningar.

En kommunal ansvarsfråga

Somliga anser att mobilt bredband, alltså bredband via mobiltelefoni­nätet, är en fullgod lösning på glesbygdens bredbandsförsörjning. Tony Petersson påpekar dock att de mobila bredbandens begränsningar i form av surfkapacitet och bandbredd inte erbjuder tillräcklig uppkopplingskapacitet för att glesbygdsborna verkligen ska kunna tillvarata digitaliseringens möjligheter.

Ansvaret för bredbandsinfrastrukturen ligger på kommunerna. Detta har medfört att medan vissa landsbygds- och glesbygdskommuner har en välutvecklad strategi för landsbygdens bredbandsutbyggnad sedan många år tillbaka, befinner sig andra fortfarande i startgroparna.

I slutänden handlar bredbandsutbyggnaden om hur attraktiv kommunen blir för befintliga och presumtiva invånare. Tony Petersson har mött många byalag som i flera år lagt ner mycket tid och engagemang på att förse byn med bredband. Många av dem har sökt men inte beviljats statliga anslag eftersom de inte räcker till alla. Flertalet börjar tröttna på att investera såväl tid som pengar i ett projekt som inte ger resultat. Andra överväger att lämna byn och flytta in till en tätort för att på så sätt kunna säkra sin tillgång till den digitala infrastruktur de behöver.

– Att ha tillgång till en stabil och tillräckligt kapacitetsstark bredbandsuppkoppling är numera lika viktigt som tillgången till vård, skola, barnomsorg och annan kommunal service. Kommuner som inte kan erbjuda sina landsbygdsinvånare en acceptabel digital infrastruktur riskerar i förlängningen att bli en utflyttningskommun eftersom tillgången på bredband i dagsläget är en avgörande faktor i många människors liv, avslutar Tony Petersson.